Har ni tänkt på det, att så fort man ser en överviktig/tjock person tänker man direkt "ful"? Eller jag gör det i varje fall....

Det är verkligen oatteraktivt att vara fet, att äta och att njuta av mat.

Även om man är hungrig och det kan vara skönt att äta och inte vara hungrig längre kan jag aldrig riktigt njuta. Det kommer alltid en lätt panik. "Vad har jag ätit? Är det för mycket kalorier? Kan jag gå och kräkas? Jag kommer vara så fet imorgon!"

Det är helt galet att människor kan sitta vid ett bord och bara äta och äta och äta och äta i flera timmar utan att känna att dom ätit för mycket, att dom kommer bli feta och stora och dallriga.

Jag känner alltid så, jag avundas till viss del personer som inte behöver tampas med dessa hjärnspöken.. men om jag inte gjorde det - skulle jag ha orken att försöka bli smal?

Ni kanske känner mig sedan tidigare, jag har bytt mellan bloggar titt som tätt, eller så känner du mig inte. Jag är i varje fall Mumin och det här är min väg tillbaka till en vacker och atteraktiv kropp.

Den här bloggen är nog den femte i ordningen. Jag har bytt på grund av olika anledningar, några gånger för att vänner eller bekanta hittat mina bloggar och jag vill kunna vara helt anonym, så då tog jag bort bloggarna. 

Denna gång vill jag inte behöva byta blogg igen, så nu kör vi på det här. För övrigt blir det här lite som en nystart.. som det heter så fint. Det känns som att nu är det en ny blogg jag verkligen inte vill fylla med misslyckanden. 

Önska mig lycka till, jag ska bli vacker

xxx Mumin