Varje dag är liksom samma sak.. och jag kommer ingenstans. HELVETE. Min kropp vill inte lämna 52-53kg, det är som en omöjlighet. Och jag har tusen läxor och stressar ihjäl mig och jag är fortfarande förkyld så jag får inte träna. Det går helt enkelt inte bra.. humörsvängningar har jag också. Och bubblig mage som aldrig riktigt är nöjd liksom.

Det blir inte bättre av att vi har llivräddnings-övningar i simhallen imorgon. Det betyder automatiskt att jag måste klä mig i bikini och visa upp mitt fett. Kul kul kul.

Jag fick just en sån där underbar uppenbarelse!

Jag vill bli sjukt nyttig!!!

Japp, så imorgon efter att skolan och läxor och sånt (ja, jag ska försöka satsa lite.. kursproven kommer snart) ska jag göra egen sockerfri müsli och sen imorgon kväll ska jag försöka skriva ihop en mat och tränings plan. Sen ska jag långsamt långsamt jobba mot den, alltså den ska bli mitt slutgiltiga mål. Men jag går ut långsamt. Första steget blir att övervinna sockret. Jag är sockerberoende, jag erkänner. Imorgon ska jag inte äta någonting med socker. Det är delmål nummer ett. Sen tar jag dag efter dag, en i taget och jobbar framåt mot mitt mål. 

Det som ofta görs fel på alla möjliga håll är att man har för brottom, jag har ju lång tid på mig att nå extrem nyttighet - eller hur? Am I not right? (nämen ursäkta, min hjärna är inställd på engelska. Jag hade nationellt prov i det idag, så jag är lätt rubbad).

Nu vill jag verkligen bli nyttig.

Inte "jag måste" eller "jag ska". Jag vill!

Jag känner mig hemsk. Det känns verkligen som om jag inte kan lyckas med någonting. Jag fick nyss en kommentar från "Anna" som gratulerade mig till viktnedgången - men det är ju inte en viktnedgång!

För lite mer än ett år sedan vägde jag 37kg. Jag var, och är, 162cm lång. Förstår ni hur vackert smal jag var? Nu väger jag 52kg. Det är som ett knytnävsslag i magen.. Jag har varit smal. Nu är jag det inte längre. 

Jag vill tillbaka, men kanske inte lika långt. Det drog med sig så många problem.. jag satsar på 45kg till att börja med. Jag vill ha självkontroll. Ge mig självkontroll.

Jag trodde att jag skulle väga hur mycket som helst, men jag fick faktiskt ingen tjockchock. Att jag vägde 52,2kg hade jag aldrig trott - jag var mer inställd på runt 53,5 eller något i den stilen.

Jag vill gärna tro att det är allt teet som hjälper mig att hålla mig kvar och kanske det kan hjälpa mig att tappa lite nu om jag fortsätter.. Jag är sjuk idag igen, eller fortfarande kanske det heter. Måste göra lite läxor idag - skriva labbrapport, franskaglosor, läsa igenom kemipapper och läsa i min engelska novell till engelskalektionen. Jobbigt när hjärnan känns som gröt..

Nu ska jag gå och äta frukost, fruktsallad tror jag.

Och te.

Det är ju bara några dagar kvar (okej.. 12 dagar) och jag vet inte vad jag ska hitta på till min boyfriend. Någon som har något tips? Jag funderar på att göra egna chokladtrufflar (han älskar choklad)...

Dagen har gått skit. Jag skyller på sjukdom och p-piller.. men egentligen vet jag att jag bara är dålig. Måste skärpa mig ordentligt! Har ännu inte vägt mig, vågar inte väga mig heller. Kanske gör det imorgon bitti - om jag vågar. 

Antagligen är jag hemma imorgon också.. sjukdom. Förkylning. Fan fan fan. Det hindrar mig från att träna!

MIddag strax: kyckling med pasta, fetaost och typ någon sås + grönsaker. Mijau, vad jag blir fetto.

Jag är dundersjuk. Förkyld, snyter ut sjukt mycket snor, har ont i halsen. Vad var det första jag gjorde efter lunch? Spydde. Fick typ inte upp någonting.. gnocci och tomatsås vill inte komma upp. Plus att det verkade "hålla nere" chokladmuffinsen som mamma tvingade i mig som efterrätt.

Ja, hon kom hem och åt lunch med mig för att typ kontrollera att jag åt. Shit, jag blir så irriterad! Och för övrigt vågar jag inte väga mig, känner mig galet fetto. Har säkert gått upp 10kg under helgen!!!!!

Pojkvännen är också hemma idag, han har komp-ledigt från skolan. Jag tror han kommer över hit sen om ett tag, smsade honom och sa att jag skulle ligga och sova lite för att få vara för mig själv en stund. Jag orkar inte ha honom här just nu, mår så jävla illa - både för att jag känner mig så fet och för att jag är sjuk som en gnu.

På fredag vill jag se en vikt på 51,x igen.. så antagligen blir det till att kämpa nu.

Självklart blir jag sjuk. Bara för jag har kemiprov imorgon.. men jag går väl till skolan, skriver provet och sen går jag hem. Föresten är min pojke så söt, han pussar mig och säger att han älskar mig och är så glad att jag är hans även fast jag är osminkad, oduschad, äcklig och sjuk. Älska min pojke<3

Nu blir det natten. Så jävla fucking astrött.

Fredag gick skitdåligt. Spydde och hade mig som vanligt, det var verkligen inte alls bra. Men hur som helst, igår (lördag), gick allt lite bättre faktiskt (1 ostsmörgås, en skål melon, 1/2 flapjack som pojkvännen tvingade i mig till lunch, en sallad med tomat, feta, bröd, sallad, spenat och lite dressing, lite öl, lite juice och några godisar). Det låter kanske mycket men det var ändå rätt bra tyckte jag. Hehe. Har inte vägt mig idag, för jag vågar helt enkelt inte.

Igår kväll fick jag min mens igen också, så nu har jag börjat ta mina p-piller. Jag hoppas naturligtvis att dem ska ge mig större bröst (har en liten patetiskt A-kupa) men inte orsaka viktuppgång.. eller typ överdrivet godis sug. 

Jag är ändå glad att jag börjar gå på p-pillrena nu, när jag tar dem kan jag ju inte spy för då riskerar jag att bli gravid och det vill jag verkligen inte!!! Så, om jag inte får massa äckliga biverkningar så gillar jag det här lite. 

Idag har jag ätit en skål med frukt och blåbärs-soyayoghurt och druckit ett stort glas juice. Snart är det lunch. Pojkvännen sov över här i natt, det var mysigt i min lilla 1,05 meter säng. Han tar i och för sig upp 3/4 av sängen.. men det gör ingenting. Jag gillar att sova med honom. Han andas lugnt. 

(Skulle ha tränat idag, men jag hinner inte för jag har ett enormt kemiprov imorgon som jag måste plugga som en liten gnu till. Plus att pappa och jag kanske ska övningsköra lite...)