Jag känner mig hemsk. Det känns verkligen som om jag inte kan lyckas med någonting. Jag fick nyss en kommentar från "Anna" som gratulerade mig till viktnedgången - men det är ju inte en viktnedgång!

För lite mer än ett år sedan vägde jag 37kg. Jag var, och är, 162cm lång. Förstår ni hur vackert smal jag var? Nu väger jag 52kg. Det är som ett knytnävsslag i magen.. Jag har varit smal. Nu är jag det inte längre. 

Jag vill tillbaka, men kanske inte lika långt. Det drog med sig så många problem.. jag satsar på 45kg till att börja med. Jag vill ha självkontroll. Ge mig självkontroll.

Jag trodde att jag skulle väga hur mycket som helst, men jag fick faktiskt ingen tjockchock. Att jag vägde 52,2kg hade jag aldrig trott - jag var mer inställd på runt 53,5 eller något i den stilen.

Jag vill gärna tro att det är allt teet som hjälper mig att hålla mig kvar och kanske det kan hjälpa mig att tappa lite nu om jag fortsätter.. Jag är sjuk idag igen, eller fortfarande kanske det heter. Måste göra lite läxor idag - skriva labbrapport, franskaglosor, läsa igenom kemipapper och läsa i min engelska novell till engelskalektionen. Jobbigt när hjärnan känns som gröt..

Nu ska jag gå och äta frukost, fruktsallad tror jag.

Och te.