Det känns så lönlöst ibland..

Efter en någorlunda kontrollerad matdag (okej, lite för kaloritäta livsmedel slank ner, men inte mycket) kom jag hem. Jag känner mig ganska fräsch, för jag har sprungit 13minuter med pojkvännen - det är lagom att börja med så lite när man är helt otränad - och min mage känns rätt så platt. Jag väger mig, 52,5kg. Mycket bra efter en helgs svullande! Sen är det middag...

Nu efter ett fåtal timmar hoppar jag upp på vågen igen, jag får nästan en chock! 53,2kg! Det är hemskt, och jag är helt övertygad om att jag kommer väga minst så mycket imorgon bitti. Omöjligt för min sega kropp att "jobba bort" 7hg på 8 timmar.. Usch.

Imorgon tror jag dock kommer bli en ganska skön dag. Det blir visserligen ett äckligt matteprov direkt på morgonen och sen en lektion franska följt av en liten snabb föreläsning angående inriktningsval i tvåan och trean. Sen ska jag och min vän Miss O på gymmet och träna!

Detta stavas U-N-D-E-R-B-A-R-T!

Jag tror vi kommer hålla på en timme eller någonting åt det hållet, kanske mer kanske mindre. Funderar på att haffa löpbandet eller trappmaskinen (eller den där saken som ser ut som att man går med skidor och stavar på! Namn? Någon?).

Hur som helst så kommer jag känna mig asbra om jag inte äter någon frukost och sen bara lite frukt till lunch innan träningen (sen kanske någonting lite mer engergitätt efteråt, vill ju inte bryta ner kroppen helt och hållet).

Men nu måste jag gå och duscha och raka benen.. sen blir det nog sängen. Kanske.